Nu ska mor få höra.

På lite drygt 20 år så har vi gjort oss kommunikativt oumbärliga.
Minsta lilla händelse måste delas med någon i bekantskapskretsen.
Framförhållning in absurdum. Till nytta för vem? Har samhället egentligen
förändrats, evolutionen, har den skapat ett behov av att vi är tvingade att
med omedelbar verkan genast behöva svara - JA! NEJ! KANSKE!
SKIT PÅ DIG! ??

En för mig märklig dialog utspelade sig på en av lokaltrafikens bussar en måndag 06:25
för en tid sedan. I sätet framför det säte som undertecknad valt att placera
sin ändalykt denna gryning befinner sig en dam i kommunikation via mobil
med vad jag uppfattar som hennes mor. Kvinnan i fråga har valt att delge åtminstone
hela den främre delen av bussens passagerare ink chaufför innehållet av denna dialog.
Det finns en märkbar irritation bland hennes medresenärer, trötta samhällsbärare-
på väg - för att skrapa ihop sekiner till stadsfinanserna + sin egen överlevnad.
Av samtalet och dess innehåll kan jag sammanfattningsvis förstå att hon vill redogöra för modern-
helgens händelser, villket jag med omedelbar verkan förpassar till en skitig påse utan innehåll.
Vilken vettig människa ringer upp sin morsa 06:25 en måndag morgon från en trött
ångestladdad jävla SL buss? För att deklarera sin åsikt angående allt från innehållet i den matsedel på den sylta vederbörande valt att inta föda på lördagskvällen. Därefter om man via taxi, ska ta sig
vidare eller spara dom slantarna till något nyttigare och istället välja något mer spartanskt
fortskaffningsmedel arrangerat av SL. Och lägga kapitalet på något mer välgörande såsom
"en god drink" Inte för en sekund tänker jag betvivla att denna varelse också uppbär en
betydelse i vårat samhälle, vi är alla en produkt av vår barndom. MEN! det finns en gräns.

Man kan inte göra sitt orerande till en lokal angelägenhet, en sensation i trivialitetens tecken-
som bör uppmärksammas av ens medpassagerare. Sen måste man slutligen ställa sig frågan..

Hur är den mor skapt, som kl 06:25, en måndag morgon, mottager ett samtal från sin telning, som befinner sig ombord på en av SL,s dilligenser.
Ställer sitt hörorgan till förfogande, även om det är hennes avkomma. När det enda hon vill är att få avsluta sitt morgonkaffe, få avsluta den artikel hon för närvarande finner intressant i morgonbladet. Se ut
över ett Stockholm som är på allvar i sitt uppvaknande. Imponerande mor lilla...

Posted by Masse Colling at 23:03