Jag och Libanesen.

Kom i samspråk med en Libanes igårkväll. Det finns en patetisk
touch över mig när jag druckit, berusad av stark dryck kommer
inspirationen och ideerna som brev på posten samtidigt som min sociala kapacitet
peakar ända in i det rödmarkerade fältet.                                                               
Igår ville jag dela med mig av dom filmplaner jag har för avsikt att
sätta till världen. Beirut grabben! Jag har planer på att börja filma
i din hemstad. Roadmovie, en trio medelålders män, på jakt efter det ultimata
receptet på baklava. Libanesen, som är enormt tålmodig, bedyrar att han skulle
kunna förmedla ett par kontakter som eventuellt är beredda att vilja vara med
att finansiera Libanons återupprättelse på den vita duken. Tack broder. Vi hörs!

Man skulle kunna sammanfatta detta lilla möte på ett sätt med att säga..
Det är en högoktanig risk att mycket av dom filmer som realiseras har sin-
födelse ur ett samtal mellan 2 fyllskallar som i brist på vettigt umgänge, alltså
innan DAMERNA gör sin entre, gör slag i saken, springer hela loppet fullt ut-
och berikar filmarkivet med ännu en riktigt dålig FILM. 

Posted by Masse Colling at 23:18